Hanchens

Jag nämner ju ganska ofta mina söta små katter, så de kanske skulle få en egen presentation. Vi börjar med Kajsa!

När Kajsa var liten kattunge var hon inte så tuff av sig. Hon åkte ofta på stryk av sin kullsyster Hobbe. Kajsa var en liten vekling, men efter bara ett kort tag skulle vi få veta varför. Den stackars lilla tjejen hade mask. Vi blev beordrade att hålla henne på en strikt diet bestående av kokt torsk och kokt potatis. Små portioner flera  gånger om dagen. Ni kan tro att hon var hungrig. Varje gång vi höll på med hennes mat blev hon tokig. Hon försökte hoppa upp på diskbänken, men kom inte så högt. Gumman!!

Denna tid i Kajsas barndom har nog satt prägel på hela hennes liv. Fortfarande är det så att hon gärna är med i köket när vi lagar mat. Hon vill gärna smaka. Extra galen blir hon när det är rått kött vi har framme!!

Men då är hon ju också den mest blodtörstiga av de två syskonen också. Det är hon som är jägaren  med klös! Små näbbmöss tar hon på löpande band, men de smakar inte så gott, så hon lägger dem utanför dörren. När åkte på semester ut på landet tog det bara en timme innan första musen var fångad! Hon har även kommit hem med harungar två gånger och en sork. En och annan fågel har också mist livet i mötet med Kajsa...

Hon har också en väldigt speciell röst också, om det heter så när katter jamar. Det är en väldigt gäll, hög ton som liksom skär genom luften. Allra jobbigast är det när hon använder denna ton på kvällen, precis när vi ska sova.  Men hon pratar på fler sätt. Får hon inte mat på rätt tillfälle kan hon nästan skälla på en. Ibland när hon väldigt gärna vill ha något kommer det bara fram ett bedjande pip. När hon sitter ute och vill komma in, då kommer den rejäla stämman fram. Om vi ändå inte lyssnar på henne klättrar hon nästan på rutan.

Hon är väldigt go min Kajsa. Och ingen kan gosa så intensivt som hon gör!! Jag är väldigt glad att hon bor hos oss!!