Morgonstund...
Jag är ingen morgonmänniska. Jag tror jag är en "mitt-på-dagen"- människa. Sova liiiite länge på morgonen än jag gör till vardags. Orka vara vaken liiite längre på kvällarna än jag orkar nu. Men, jag njuter av att gå upp tidigt nu för tiden. Att få en stund för mig själv. Med lite "tur" går maken upp nästan en timme efter mig. Han ska gå upp tidigare än han gör, men han hinner ju ändå. Och jag behöver som sagt inte tänka på barnen.
Under min timme i ensamhet hinner jag kolla de senaste nyheterna på min Iphone, jag hinner duscha, fixa hår och smink, välja kläder, äta frukost och dricka kaffe. Är jag riktigt snabb kan jag hinna borsta tänderna också.
Den här stunden på morgonen är så skön. Det är tyst (så när som på katterna) och det är bara jag. Och katterna.
Idag vaknade Ida med mig, så denna morgon blev inte som det var tänkt....
Kommentarer
Trackback
