Hanchens

Jag har inbillat mig att jag bestämmer själv över mitt liv, men har efter fjorton år som myndig fått ge med mig. Okej att jag får anpassa mig efter barnen, men där fortsätter jag tro att det ändå är så att de inte bestämmer över mig, utan att det är jag som har sista ordet.

Det jag nu insett, efter att ha levt ihop i snart åtta år, är att vår familj styrs mest av.... KAJSA & HOBBE!!!!

Jag har ju berättat en del om dem tidigare, men ska försöka fördjupa hur de verkligen styr mig.

Dessa damer kommunicerar verkligen med oss på sitt eget vis. Förvisso rätt trevligt. De jamar när de vill något och "skäller" när de är arga. Det sistnämnda får nog mest stå för Kajsa.

De vill ha mat på bestämda tider, trots att de knappt är hungriga. Det bara ska vara så. Igår kväll fick de pyttelite, bara för att de skulle äta upp, men inte ens när de fick det åt de upp. Vardagsmorgnar som helgmorgnar ska de ha mat runt klockan 6. Hobbe vill ha nytt vatten varje morgon. I rätt skål. Jag försökte byta till en mindre skål efter programmet om vattenbrist, men vattenbristen i andra länder tänker inte Hobbe på. Hon ska ha sin stora Hundskål!! När jag sitter i soffan sitter Hobbe och tittar på mig. När jag lägger ut benen rakt i soffan hoppar hon upp. För det har blivit att hon bestämt att så är det bäst att matte sitter. På kvällen när jag ligger i sängen och hon hoppar upp måste jag lägga mig på rygg så att hon kan ligga som hon vill. Nä, jag är inte alls livegen....

Av någon anledning har de blivit mina katter. Jag som ger dem mat och mig de gosar med. Jag som ville ha en hund. En hund som lättare lyder sin matte. De här katterna är definitivt inte som en hund. Hur kunde Misha missuppfatta mig så fel....? Det var faktiskt han som skaffade katterna.

Men, som jag sagt tidigare är jag grymt glad att jag har dem med i familjen!!