- Bokstavskul i snön -

Jag och barnen gick till lekparken efter lunch. Robin var fortfarande sur för att han inte vann kortspelet. Det släppte ändå väldigt fort bara vi kom ut. De tog med sig pulka. Dock åkte de bara två gånger i backen med bobben och en gång med pulkan, bara för att få ner den. Sen var det lek på schemat. De har väldigt roligt tillsammans, men det börjar märkas att Robin växer ifrån lekstadiet. Han tröttnar fort på lekparken och leker inte lika mycket på sitt rum längre. Han börjar väl helt enkelt bli en stor kille...
Idag när han tröttnade och helst ville gå in, hade vi bara varit ute ca 45 minuter. Minst en timme hade jag bestämt för mig själv att vi skulle vara ute. Han fick komma och stå i solen. Utan att tänka på det skrev jag Robin i snön. Och så tog det fart! "Mamma, skriv något mer!". Vi höll nog på i en 15-20 minuter. Jag skrev korta ord i snön och Robin läste. Utan någon vidare hjälp. På sin höjd ljudade jag liiite. Robin frågar ofta vad det står på olika saker, så snart kommer han nog knäcka koden!! Så var det när han lärde sig klockan. Fråga fråga fråga!!
Det är ju toppen att kunna öva på att läsa ute i vintersolen istället för att sitta inne och tragla!!

- Arg förlorare -

Ett av Robins favoritspel, förutom tv spel, är "skitgubbe". Eller "vändtia", som jag sa när jag var liten. Idag efter lunch kom han och ville spela. Jag tycker också att det är ganska roligt, så jag spelar gärna. Robin har fått upp ögonen för kortspel sedan han började förskoleklass.
Jag tillhör inte skaran som låter barnen vinna med flit. Jag spelar också för att vinna. Dessutom måste man lära sig att ta motgångar. Lika bra att få känna på att förlora och lära sig hantera det. Det blir så mycket härligare när man sen vinner! Då kan man känna att det är en riktig seger!!
Jag försöker lära Robin hur man kan tänka när man spelar, och vilka kort som är bra att bli av med osv. Jag tror verkligen att han har tagit till sig det. Kanske var det för att han verkligen försökte, och tänkte på mina tips, som han blev så arg när han ändå förlorade. Tårarna rann och han var både arg och ledsen !! Han ville absolut inte spela en gång till och pröva att vinna. Det är klart, han kunde ju förlora en gång till. Nu är han dock på bra humör igen så kanske att jag kan fråga om han vill ha revansch snart...

- Test -

Ska se om jag kan få till det här med att pinga...

Önska mig lycka till.....

- Lek & Bus -

Vi han vara på Lek & Buslandet ungefär 15 minuter innan Robin kommer rusandes och säger att Ida har skadat sig på studsmattan. "Jag tror att hon har brutit ryggen!!". Det hade hon som tur var inte gjort, men hon var ledsen och hade ont. Hon hade landat knasigt och hade dessutom blivit rädd. Jag tog med henne till en soffa och tröstade och kramades lite. Sen kändes det bättre. De fick order om att hålla ihop i klätterställningen och att ta det lugnt, så att Ida fick känna efter. Lärdom: Ha mötesplatsen vid studsmattorna, för att inte missa att de ska dit...

Ganska snart var det full fart igen. Hon sa inget om ryggen så det var nog mest rädsla. Kändes i alla fall väldigt bra att Robin var med henne så att han kunde säga till. Med tanke på mina krämpor från slalsombacken, ville jag inte vara med dem och krypa i klätterställningen idag.
När vi kom dit var vi först tillsammans med kanske två eller tre famljer till. Ganska snart kom det fler och fler, men det var aldrig så där hysteriskt mycket. Kanske var det så att andra familjer satsade på vintersport först och innelek senare i veckan? Eller så sov de längre än oss. Det var i alla fall rätt skönt att det var lugnt.



Eftersom vi skulle vara där 13- tiden fikade vi efter ca en timme. De behöver ett break och lite vätska. Nu blev det dock mjukglass och slush. Inget av det var riktigt meningen... Robin tog en bägare och sa att han ville ha mjukglass. Jag sa vänta, och hällde upp kaffe åt mig. När jag tittade mot Robin igen hade han fyllt på mjukglass.... Den var bara att betala. Dock talade jag om för honom att jag var lite sur för att han tog utan att få ett svar! Och när han redan "tagit" något större, så kunde ju Ida lika gärna få sin Slush, som jag egenligen också sagt nej till.... Själv fick jag kaffe och en delicatoboll! Jag blev nöjd och de var nöjda. Vi är inte där så ofta, så det får väl kännas okej ändå.



Efter fikat träffade vi på min svägerska Mia, med tjejerna Olivia och Izabella. Jag tror att den yngsta (Ida) och den äldsta (Olivia) hade mest utbyte av varandra. Ida hängde med henne hela tiden, och jag tror att Olivia tyckte det var lite roligt att få ta hand om någon som är lite yngre än sin egen lillasyster. Det skiljer tre år på dem ungefär. Izabella kom och sa att hon inte fick vara med, och de lyckades springa ifrån Robin. I mellanåt var de alla fyra på samma ställe i alla fall. Tror att alla fyra hade väldigt roligt tllsammans ändå.



Ingen ville riktigt gå därifrån, så det var tur att vi skulle hem till dem på kvällen och fira Izabellas 6-års dag.

Även om vi inte är på Lek & Buslandet så ofta, så gillar jag det stället. De har roligt och man kan släppa iväg dem själva. Kanske inte vid studsmattan då, men annars. Och det är riktigt roligt att springa med dem också, när kroppen inte är helt mörbultad :)
Är man flera familjer är det ju ett bra tillfälle att få sitta ner och prata med de andra föräldrarna medan barnen leker. Det finns vattenstationer och mycket fika att välja på.



 Ida: "Om vi hade ett större hus kunde vi ha en egen vulkan hemma"
 Robin vågar inte riktigt hela vägen upp. Det är rätt läskigt där uppe, jag vet...

 





- Blandade slalombilder -

Kunde inte lägga in några bilder i slalominlägget igår, då det inte funkar från Iphonen ännu. Snart ska det komma en app som jag varmt välkomnar!!!

Här är i alla fall lite bilder från vår slalomvinter. De flesta bilder är inte tagna igår. Då hade jag fullt upp med att fånga barn som kom i för hög hastighet i backen.... Har ont i knä och axel idag...

Ida i backen.                  Ida åker lift.

Ida och Robin i liften.

På norra sidan när liften gått sönder. Då får man åka pappalift....

Självklart måste de stå som tävlingsåkarna gör, och visa sina märken på skidorna...

- Sportlov -

Tar ett kort sportlov och är ledig med barnen måndag och tisdag. Känns så kort så det känns som att jag skolkar... Men det gör jag ju inte ;) Har en hel del föräldradagar kvar att ta ut. Men nu, när jag tänker efter, hade det varit väldigt skönt att vara ledig hela veckan... Barnen får i alla fall vara lediga, då jag och Misha delar på veckan. Och det är huvudsaken att de får en paus och får vara lite lediga!!

- Idag gick det utför igen -

Planen för dagen var att åka till Storstenshöjden, och när vi läste att även södra backen skulle vara öppen åkte vi dit först för att kolla läget. Barnbacken på den sidan såg bättre ut än på norra sidan. Den backen var längre och flackare. Ett plus också för att de kunde träna på att åka knapplift i lugn och ro. Inte heller denna gång hyrde jag och Misha skidor, utan vi assisterade barnen.
De första gångerna hoppade de av liften en bit upp i backen bara. Men efter några gånger åkte Robin hela vägen upp (i barnbacken!). Då gick det undan!! Han fick en faslig fart och blev rädd! Han styrde/åkte mot mig och Ida. Hade ingen kontroll alls! Jag var tvungen att greppa tag i honom. Vi ramlade så klart båda två. Han var rädd så klart. Efter lite tröstande gick det bättre! Vid något tillfälle ville han inte åka mer, det kan varit nu. Jag förstår absolut att han blev rädd. Det skulle jag också bli om jag åkte och det bara gick fortare och fortare och jag inte visste hur jag skulle stanna. Jag fick upp Robin en bit i backen igen och vi övade på att åka plog och stanna. Och sen lite sväng och stanna. På slutet gick det riktigt bra. Eftersom det gick bra när han åkte så fort, var det ändå bra att det blev som det blev. Nu tror jag att han förstår  att han måste få kontroll på skidorna.
Ida då. Det gick rätt bra från början. Även hon måste ännu bättre få till svängarna och kunna bromsa och stanna när hon vill och inte bara när backen är slut.
Hon var lite för lätt för liften ibland. En gång lyftes hon upp. Jag missade det, men Misha var med. Även hon tog sig upp för hela backen ett par gånger. En gång lyckades hon faktiskt få tag i liften helt själv och började åka. Och hon kom av själv. Jag trodde hon ramlade och tappade taget, men hon hade koll på läget. När hon åkte hela backen ner gick det fort men bra.
De orkade inte så länge idag. Totalt var vi nog där i två och en halv timme inklusive lunch. Men det var skönt att i alla fall komma dit och låta dem öva!

- Hästskötare -

I lördags var jag som sagt på ponnyhopptävlingar i Kumla. Det var närmare 200 starter, vilket gör ca 100 ponnier på plats. Det är rätt mycket!! Och de flesta är såå söta. Dessutom börjar jag känna igen ett par stycken som är på de tävlingar jag åker på. Det är min jobbarkompis duktiga dotter Amanda jag vill titta på. Jag har aldrig tävlat själv, men än på ridskolan eller ridläger, men det är kul att titta. Allt blir ju roligare när man känner någon att heja på.

När jag sett Amandas första runda på Rikka åkte jag hem till gården där hästarna står, och mockade det de inte hunnit. Medan jag var där kom mamma och pappa i familjen hem, för att hämta nästa ponny. När han åkt till tävlingen och jag mockat klart, gav jag lunchhö till de små söta ponnyerna som var kvar hemma.

Sötaste Kottis.


Och fina Mimmi.                 

Det var ganska kallt både ute och inne i stallet. Speciellt vid dörren. Titta bara på det här glaset. Dinosaurien blir en annan färg än glaset när man häller kall dryck i det. Eller om det är riktigt kallt där glaset finns tydligen :)

Dinosaurieglaset.                               



När jag kom tillbaka till tävlingsplatsen han jag precis för att se prisutdelningen för Mountain Horse Cup, där Amanda kom på delad andra plats. När det var klart fick jag frågan om jag kunde gå med Rikka medan Amanda gick banan med mor sin. Självklart gick det bra. Sen blev det med till veterinärbesiktningen och resten av dagen blev jag hästskötare. Rikka är hur snäll som helst, hon gick där och brydde sig inte speciellt mycket om de andra. Hon gnäggade ibland och undrade var hennes kära Tazzen var någonstans bara. Allra helst hade hon nog velat ställa sig i solen och bara njuta av den kalla, men fina vinterdagen.

När sedan Rikkas andra hopprunda var avklarad och hon fick gå in i transporten försökte jag bli kompis med Tazzen. Han är inte riktigt lika cool som Rikka. Visst, han går bara där, men han är en liten speciell herre. Jag var med vid veterinärbesiktningen så Amanda fick äta. Och när det var klart stod jag och Tazzen själva och mös i solen en stund, innan Amanda kom. Vi gick för att göra iordning honom vid transporten och när vi var klara var det dags för henne att börja rida fram. Medan de sedan gick banan strosade han och jag runt i lilla ridhuset. Nu fick vi i alla fall vara inne, men nu hade det börjat bli mycket kallare! När solen går ner sjukner temperaturen snabbt!!

När Amanda hoppat sista klassen för dagen åkte jag hem. Det var kul att kunna hjälpa till och dessutom få vara lite med hästarna. Och se lite mer bakom kulisserna. Det är väl lika bra att jag får till tävlingsvanan, så  att jag sedan kan åka runt med Ida och Robin. Kanske :)

Tazzen i solen.

- Liten uppdatering -

Tillbaka på Kumla Ridklubb igen efter en snabb stalltjänst. Mockade några boxar, men mycket var redan klart. Innan jag åkte fick Kottis och Mimmi hö i hagen. De blev glada! Kottis gnäggade när jag var på väg ner.
Nu är det precis prisutdelning i en klass, och sen en kort paus. Ska gå ut i solen och sen får det bli en kaffe!!

- En fredag full med jobb -

Tog det lite lugnt i morse och var på jobbet kanske kvart i åtta. Då var det bara att koppla in på telefon. Jag hjälper dem på min gamla avdelning sedan ett par veckor. Hela förmiddagen ringde det på och det kändes som att det jag byggt upp igår, och jobbat ikapp bara föll ihop igen. Efter en supersnabb och kort lunch svarade jag inte mer och satsade på att jobba bort de ärenden jag fått in på telefon. Lyckades rätt bra måste jag säga. Ett tag kändes det som att allt bara stod still och jag inte fick något gjort, hur mycket jag än försökte. Som att jag satt fast och inte kunde röra mig.... Sen släppte det. Ganska sent på dagen. Jag han få iväg ett avtal till en säljare men sen fick jag skicka ärenden vidare. Sånt jag tänkt att jag skulle göra men inte har hunnit och som egentligen inte är min sak att göra.
Ibland skulle jag behöva ha obegränsat med tid på eftermiddagarna och dessutom kunna larma på jobbet. Har inte brytt mig om att lära mig det ännu. Det är som att jag behöver siesta efter lunch, och sen kommer igång riktigt bra igen vid halv två två. Men då är det inte lång stund kvar innan jag behöver hämta barnen för att komma i tid till aktiviteter.
På förmiddagen kom chefen med blommor till alla på kundservice!! Vi hade jobbat på så bra och fått slita utan uppmuntran, så nu fick vi det. TACK!!
Men jag tycker om mitt jobb, speciellt mitt nya. Hoppas det blir en förlängning, annars får jag gå tillbaka till mitt gamla och försöka hitta en ny utmaning. Till exempel den nya finessen i systemet....

- Jag vill också !! -

Det är en fröjd att åka till stallet!! Me like!! Som jag sagt tidigare så saknar jag hästarna otroligt mycket. Så mycket att jag frivilligt erbjudit mig att mocka åt fyra ponnyer på lördag fast de är hemma. Men på tävling i Kumla. När jag inte måste är det rätt trevligt att gå där och pyssla!!
Idag var det Idas tur att rida.  "Hennes" häst Blixt har varit halt, men var friskförklarad igår men stod över Robins lektion. Blixt var lite pigg, men han är så snäll att jag inte alls behöver vara orolig.
Idag red de barbacka. Ibörjan höll jag i Ida så hon inte skulle glida av, men ju längre tid som gick så släppte jag henne mer och mer. Styrningen gick Superbra och hon satt också kalasbra utan sadel.
Första långsidan de skulle trava sprang Lotta med, men resten av gångerna klarade jag och Ida det själva!! Allra sista traven höll jag inte i henne. Höll bara handen på hennes ben ifall hon skulle tappa balansen.
Jag önskar fortfarande att jag ska hitta tiden att kunna rida själv också. Om inte annat får jag väl ta ett dagridläger i sommar bara för att komma igång igen! Kanske värt att kolla upp....
Hur som helst är jag mycket stolt över att mina barn är så duktiga på att rida!!!

- Hopp med liten ponny-

Idag var det hoppning som gällde på Robins ridlektion. Ponnyn för dagen var Lina. Hon är en liten busig och envis ponny, men en supertjej som hon gillar läget. Sist Robin hoppade henne för ca ett år sedan gick det så där, men då var det mest balansövning för honom att hoppa. Idag fixade han ju allt själv, även om jag fick springa med och hålla i hästen ifall något skulle hända.

Först var det hinder på en S- både över ridbanan. Gick super! Då travade alla samtidigt och hoppade samma bana. Nästa steg blev att de hoppade en och en på en annan båge. Robin fick styra själv och bromsa om han tyckte att det behövdes. Det gick undan på den lilla ponnyn!! Det kan man inte tro, men gisses vad hennes ben går. Hon tycker det är roligt att hoppa, men testar gärna ryttaren. Robin sa att han tyckte det var roligt och han såg riktigt glad ut. Jätteroligt! Detta gjorde de två gånger och det gick super andra gången också.
Avslutningsvis fick de hoppa en bana på fyra hinder. Mellan hinder tre och fyra var det ganska långt (de stod nästan parallellt på varsin långsida) och när vi närmade oss det sist hindret han jag knappt med!!

Jag tycker både Robin och Lina gjorde det super! Det märktes ibland att hon ville testa att gå åt ett annat håll, men Robin var bestämd och visade vägen. Det var aldrig riktigt någon kamp, utan när Robin visade att han visste vart de skulle, tvekade inte Lina att hänga på!
Till och med Lotta sa att "Till och med Lina skötte sig idag!" - Roligt!!

Det var jätteroligt idag!! Synd bara att jag inte kan titta på honom utan måste springa med. Det gör jag ju gärna också, men ibland vore det kul att TITTA.

Lägger in bilder på Lina i morgon, för nu orkar jag inte.

- Alla Hjärtans Dag -

Vi brukar inte fira alla hjärtans dag hos oss, men i år kom Misha hem med chokladpraliner åt oss! Barnen jobbar med att vara snälla och hjälpsamma på dagis och i skolan, så det känns lite roligare att uppmärksamma det just i år. Robin har i uppgift att hjälpa till hemma, som en "läxa". För varje sak de gör får de måla i ett hjärta och han har öppnat stort. Att plocka ur diskmaskinen är favoritsysselsättningen! Det är till och med roligt!!

Jag fick ett chokladhjärta av vit chocklad med lite rosa i också. Och alla fick praliner. Ida och Robin ville också ha hjärta :)

 

 

 Fyller ut med ett pärlhjärta som Ida har gjort tidigare.

 Syns kanske dåligt, men detta hjärta gjorde Ida på dagis förra Alla Hjärtans Dag.

 När jag hämtade Ida i måndags hade hon gjort detta fin fina halsband !! Tack alla fröknar för att ni gör så roliga saker!!

En annan väldigt trevlig sak i måndags var att jag när arbetsdagen var slut, fick ett fint Alla Hjärtans Dags  SMS från Sofi!! Det var precis vad jag behövde efter en tuff dag på jobbet. Det värmde verkligen.


- Dålig Bloggare -

Är en väääldigt dålig bloggare just nu, förlåt!
Men, det går för runt nu, och jag vill inte vara negativ.

Idag är det i alla fall ridning för Robin, och denna gång blir det hoppning på lilla söta, busiga Lina. Det ska bli spännande att se hur det går. Sist han hoppade henne stannade hon vid ett hinder och jag fortsatte över. Och det gick undan!! Han höll på att åka av, men det är länge sedan nu. Han är rätt peppad på det han också.
Återkommer med hur det gick.

Det är så skönt att åka till stallet och släppa allt som varit under dagen och bara tänka på barnen och hästarna.

 Ida och Lina.

- Familjen Sjuk ? -

Hoppas hoppas att det inte är en ny ihållande sjukperiod på gång i familjen!!
Jag frös som sagt enormt i söndags. Trodde det berodde på kylan vid Rävgången, men nu tror jag mer på begynnande förkylning. Eller någon annan form av sjukdom. Är kopiöst trött, har lock för ena örat och känner liiite i halsen. Stundtals ont i magen. Detta kan även vara en reaktion på att jag just nu har väldigt mycket på jobbet.
I alla fall. Misha känner sig inte heller helt hundra och barnen somnar mer än snällt på kvällarna och i väldigt bra tid. Ikväll han vi till exempel se hela halv åtta- nyheterna. De ropade inte en ena gång!! Robin bad oss till och med vara tysta när de badade, bara för att det var så skönt när det var tyst... Något på gång där också??
Jag ska fortsätta med min sova-bort-sjukdomen-sömn. Klockan är snart halv nio och jag ska bädda ner mig så jag orkar upp tidigt imorgon också, så jag hinner jobba lite innan telefonen börjar ringa....
God Natt!!

- Trööööött -

Är sååå trött! Klockan är bara åtta, men det känns som minst tio!!
Nu ligger jag i sängen redo för att sova. Vilken minut som helst kommer Hobbe och vill mysa!
Jag kanske inte bara frös igår på grund av kylan, kanske är jag på väg att bli sjuk också? Förra veckan hade jag pyttelite ont i halsen vid några tillfällen. Det är inte roligt att behöva lägga mig för natten strax efter åtta, men det är heller inte roligt att bli sjuk. Då missar jag hellre ett halvbra program på TV och sover mig frisk i stället.
Jaja, nu hoppade Hobbe upp och står och trampar på min mage. Sovplatsen måste göras mjuk... Lika bra att försöka sova jag med....

- Vilken koll...-

Såg nu när jag gick in för att godkänna en kommentar, att båda mina senaste inlägg heter -Träningsabstinens-. Vilken koll jag har ;) Eller också har jag verkligen träningsabstinens !!

- träningsabstinens -

Söndagen blev en familjedag, helt utan träning. Familjedag = Bra. Ingen träning = dåligt.
Min plan var att åka ett par varv i Venaspåret redan på morgonen. Senast nio hade jag behövt starta för att hinna med resten av dagen. Termometern visade -20 när vi gick upp, så det kändes inte riktigt aktuellt.
Vid elvatiden träffade vi Robins klass vid Rävgången för skridskoåkning och korvgrillning. Kallt!! Jag var genomfrusen och hoppades på att ett bad i badhuset skulle hjälpa. Och bubbelbad. Och bastu. Men icke. Jag frös sååå i vattnet. Gick upp före de andra och värmde mig i handuken.
Så, när vi kommit hem igen kände jag inte för att ge mig ut i det kalla en gång till... Så, ingen träning idag ;(
Jag har riktig träningsabstinens!! På riktigt. Så här har jag nog inte riktigt känt förut. Eller det har jag kanske, men har då kunnat träna för att jag har haft ett tränkngskort eller så har det varit väder för en löptur. Vad skönt det ska bli när jag kan börja springa igen!!
Det skulle vara skönt med spinning nu, och riktigt ta ut mig, men jag köpte ju inget kort, och är det någon dag jag verkligen kan spinna så är det måndagar, men in mars ska jag till Stockholm på måndagar så jag vet inte om det är någon idé med ett spinnkort. Ska nog kolla upp om man kan ha klippkort även på spinning.... Det ska jag göra imorgon!!

- Träningsabstinens -

Imorse bestämde jag mig för att ta mig ut på skidorna och nyttja det vita som föll från himlen i torsdags. Ida skulle på kalas kl14 och det passade bra tyckte jag. Robin hade ändå en kompis här. Misha ville springa på morgonen/förmiddagen. Innan han stack ut blev det bestämt att Robin och Oliwer skulle hem till Oliwer när Ida var på kalas, och plötsligt skulle jag och Misha få tid tillsammans bara vi. Fick snabbt planera om dagen, så jag ville åka skidor när Misha kom tillbaka. Bytte om, och då kom Ida. Hon ville följa med. Vad gör man inte för att få vara med sina barn...? Ida och jag tog en tur på 30 minuter och 0,73km !! När vi kom in han inte jag åka själv, lunchen var klar. Vad besviken jag blev. Och kroppen blev sur för att den inte fick röra på sig och bli trött!! Lite träningsabstinens!!
Efter lunch skjutsade vi Ida till Nellys kalas och Robin och Oliwer hem till Oliwer. Fika gjorde vi på Fröken Brogrens Veranda. Mycket gott!! Jag unnade mig en liten bakelse!!
Medan kalaset ändå inte var slut, passade vi på att handla. Det var en ganska härlig känsla att handla spontant på en mellanstor ICA med lååång kö, utan barn. Som förr i tiden, innan vi hade barn...
Men till slut, när barnen var hämtade igen och vi kom hem var det min tur att träna. Tyvärr blev det mörkt fort, men det gick ändå bra. Han bara ett varv, men tiden var liiiite bättre än sist och det känns mycket bra.
Imorgon är det min tur att välja hur länge och när jag vill träna. Det får bli två varv, minst. På morgonen!!

- Armband -

Min mamma har nyligen kommit hem från Tanzania. Jag och Ida fick varsitt armband. Kan ni gissa vem som fick vilket....

Armband 1.

 

Armband 2.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0